Men igår kunde hon det 😣 !?!

För några år sedan sålde jag ett sto. Jag berättade för köparen att hon har varit svårlastad men att jag hade tränat henne och att lastningen gick som en dans nu.

Jag trodde att jag hade hittad bra köpare. När de kom för att hämta hästen gick stoet in i transporten och direkt ut igen och inte in något mer. Total stop. Ingen chans. Vad vi än försökte (ok, vi försökte inte de klassiska, våldsamma metoder) - no way!

Och då märkte jag att jag verkligen hade hittad riktig bra köpare. De blev inte sur. Inte arg. Väntade bara och försökte då och då att få in henne.

Vad tror du hur jag kände mig???

Gud vad pinsamt det kändes. Jag hade ju lasttränat henne. Och verkligen inga problem med detta de senaste månader.
Stressat var jag. Hon skulle ju iväg. Det fanns en anledning varför jag sålde henne - för jag kunde helt enkelt inte ha kvar henne, jag ville minska antalet hästar för att kunna ta hand om de som var kvar bättre.

Jag skämdes. Tålamod var i denna stunden bara en mask jag la på mitt ansikte. Innerst inne var besviken, sur, extremt stressat, hade tappat tålamodet för länge sedan 🙈🙈🙈

Men köparna bara skrattade åt situationen och väntade snällt. Tack och lov!!!!!!!💖

Det var säkert 2 timmar senare - stakars häst! Då såg jag mitt eget hästsläpp, öppnade luckan, tog hästen, gick in med henne. Stängde luckan och de åkte iväg.

Vi bytte tillbaka släpen någon dag senare. De frågade till och med vad jag tog i hyran för släpet. Jag nästan bröt ut i tårar så lättad och rörd var jag. Ingenting självklart, jag kände mig ansvarig att de skulle få hem sin nya häst som var så väl lasttränat enligt säljaren.

Vad hade hänt?

Dagen efter, när stoet hade redan haft sin första natt på det nya ställe och mådde jättebra, kollade jag på det där hemska släpet. Den var lånat av en travstall. Det var gammal halm och även bajs kvar i släpet - sådant där mjuk stressbajs. Det var även bajs på väggarna.

De hästar som hade åkt med detta släpet hade lämnat ett tydligt meddelande åt mitt sto: går inte in, det är farligt!

Det var en anledning. Och en annan var att hon bara kände mitt släp som hon kände sig trygg med.

MEN säger du nu, en häst måste lyder oavsett!

Ja ja ja. Men den måste ha en chans också. En chans att bekanta sig med olika situationer. Man måste höjer kraven stegvis. Inte bergvis som jag gjorde med denna grottlåda till släpet.

Hon hade möjligtvis gått in i en annan släp som luktade hö. Men en släp som luktade avskräckande i kombination med nya människor och en stressat matte var för mycket på en gång.

Denna dagen lärde mig verkligen: Höj kraven stegvis!
Och skäms inte om det inte fungera - då var steget för stor. Går tillbaka och höj med mindre steg.

Förresten: Stoet och hennes nya matte lever happily ever after. Till och med transport åker de då och då😎💖🐴

Känner du igen fölet förresten?