Om mig

"Piska honom tills han går framot!"

Det var precis vad jag hörde på ridskolan. Vid 14 års ålder bestämde jag mig för att sluta där och då, övertygad om att jag aldrig skulle återvända. Jag älskade hästar, men jag ogillade hur vi skulle hantera dem. Jag kände att det var fel, men jag visste inte hur det kunde vara annorlunda. Att sluta verkade vara det enda alternativet.

Men när man har hästviruset så har man det, och hästarna smög sig tillbaka in i mitt liv då och då. Vid 30 års ålder hade jag flyttat från storstaden i Tyskland till glesbygden i Sverige och plötsligt fanns där en stor gräsmatta bakom huset... och mina första två hästar flyttade in. Jag visste hur jag inte ville hantera dem och upptäckte att det fanns så många andra sätt att träna, hålla och rida hästar. Jag lärde mig allt jag kunde, experimenterade, hade roligt med hästarna och ibland kände jag mig väldig förtvivlad. Det tog mycket tid, många kurser, böcker och försök. Men nu har jag äntligen hittat ett sätt att sammanfoga all kunskap jag har samlat på mig genom åren.

Resultatet är en enklare och roligare vardag som hästägare!

Jag vet

... att vi älskar våra hästar. Att vi lätt går vilse i djungeln av trossuppfattningar, våra personliga sanningar och andras förväntningar.

Jag vill

... att vi tar chansen att ändra något till det bättre! Genom att öka förståelsen och kunskapen kan vi främja både vårt eget och våra hästars välbefinnande.

Jag kan

... dela med mig, inspirera, förklara. Det är mycket jag har lärt mig, har reflekterat över, har gjort fel - det kan du gärna dra nytta av!

BOKA EN PRIVATLEKTION -HÄR-

Positiv förstärkning var min räddning

Bakom huset bor mina två underbara, lurviga hästar. Varje morgon springer jag ut för att mata dem. När jag kommer hem från jobbet tar jag skottkärran och fixar vatten och mineralfoder. Och på kvällen? Hö igen!

När folk får reda på att jag har hästar frågar de om jag rider varje dag. Då ler jag lite, skrattar till, och kanske gråter lite. Visst, allt arbete kring hästarna är kul på sitt sätt. Men ibland drömmer jag om att sitta på hästryggen istället för att återigen laga den där trasiga stängseltråd som rådjuren älska att förstöra.

Under årens lopp har jag lärt mig en hel del knep för att göra det praktiska arbetet lite enklare.

Och ridningen då? Det var inte så kul i början efter jag äntligen hade skaffat egen häst. För när jag faktiskt hann så hade hästarna liksom glömt hur man ska beter sig.

Men det var då. Nu vet de! Fast jag fortfarande inte rider varje dag. Det behövs inte mer tid att få ut mer hästglädje, bara några enkla övningar!

Sedan 10 år tillbaka använder jag klickerträning. Då, 2014 hade jag många problem med mina hästar. Och som nybliven mamma, egenföretagare och ägare till 3 hästar varken mycket tid eller tillräcklig med kunskap för att lösa dem.

En häst skulle jag sälja - med den gick inte in i transporten. En annan häst kunde inte lyfta framhoven - fast veterinären inte hittade något fel alls. Och den tredje hästen kunde jag inte fånga i hagen. Det krävdes mycket tid, tålamod, tricks och snabbhet får att få tag i honom.

Klickerträning var min räddning.

Idag har jag fått ett djup förståelse av vad klickerträning egentligen är. Det är mycket mer än matbelöning och snabb fix till problem.

Jag har förstått att använder mig av både positiv och negativ förstärkning på ett sätt som gynnar hästen.

För min häst ska ha minst lika kul som jag! 💖🐴

Klick och kram,
Annegret Feyerabend